Novell
Vad ska du göra: Skriva en novell
Vad är en novell: En novell är en kort skönlitterär text (en skönlitterär text är
en berättelse) som oftast inte är kortare än tre sidor.
Hur ska du göra: Lyssna på genomgångar av novellens uppbyggnad, läsa exempelnoveller,
träna på att skriva “börjor”, slut och person/miljöbeskrivningar för att
tillslut skriva en hel novell.
När ska du göra: På svensklektionerna med starta idag. Vi kommer att fortsätta
efter höstlovet.
Varför ska du göra: För att kunna skriva en berättande text utifrån dess specifika
uppbyggnad och struktur.
Det här ska du göra
Du ska skriva en novell.
Du kommer att få läsa och/eller lyssna på exempelnoveller och genomgångar
king novellens struktur. Du kommer att få träna på att skiva “börjor”, slut och
person/miljöbeskrivningar. Vecka 45 kommer du att få en “skrivning” då du under
tre lektioner komme att få skriva en hel novell utifrån det du lärt dig under
tidigare veckor.
Du kommer endast att få skriva din novell under dessa tre lektioner och de
kommer att lämnas in efter varje lektion.
Varför har vi det här upplägget?
Därför att vi vill se att du förstått hur man skriver en novell utifrån den
feedback du fått under tidigare veckor när vi tränat på novellens olika delar.
Så här ska du gå till väga
1. Läs/lyssna på
exempelnoveller
2. Lyssna på genomgångar om
novellens struktur, “börjor”, slut, person/miljöbeskrivningar och hur man
skriver dialog. Anteckna.
3. Träna på att skriva en
egen början.
4. Träna på att skriva ett
eget slut.
5. Träna på att skriva
person/miljöbeskrivningar.
6. Träna på att skriva ihop
texten till en hel novell.
7. Skriv en hel novell
utifrån den nya instruktionen du får den 5 november under “skrivningen” som
kommer att pågå under tre lektioner.
Exempel som följer punkterna i “Så här ska du gå till väga”/Checklista
1. Jag har läst/lyssnad på exempelnoveller
2. Jag har antecknat, eller
fått anteckningar från genomgångar av
a. novellens struktur
b. börjor
c. slut
d. person/miljöbeskrivningar
e. dialog
3. Jag har börjat skriva en egen början tex:
“Emma satt på
broräcket, hon höll i sig hårt för att inte trilla. Vi hatade henne och skulle
alltid göra det, så mycket som hon hade förstört för oss. Det gick inte att
förlåta henne och vi klarade inte av att ha henne i närheten längre. Innan vi
gjorde det oförlåtliga slöt vi en pakt, jag och Anna; vi skulle låtsas som
ingenting och aldrig någonsin prata om det. Nästa minut var hon död.”
4.
Jag har börjat skriva ett eget slut tex:
“Jag tittade på de
kala väggarna i rummet, på den grå betongen som letade sig fram bakom vita
färgflagor, på trädet man kunde se utanför gallerfönstren. Ingenting blir
någonsin som man tänkt sig. Jag insåg det nu. Jag trodde att jag skulle kunna
leva med mig själv, att jag och Anna var oskiljaktiga, att vi delade samma
tankar, samma själ. Att det var Emma det var fel på, inte oss! Men så var det
inte. Nu satt vi här i ett varsitt kalt rum. Hatade. Av både oss själva och av
varandra. Det enda jag ville var att Emma skulle förlåta mig.”
5.
Jag har börjat att skriva
a.
personbeskrivningar tex:
“Hon tittade sig i
hallspegeln. Huden var glåmig, några finnar väntade på att bryta fram på
den något runda uppnäsan. Det halvlånga, blonda håret var rufsigt utom på
ena sidan där det var helt platt efter kudden. Hon gnuggade sig i huvudet för
att jämna till det. Man kanske borde raka huvudet igen, tänkte hon. Inte helt
kalt, utan behålla några millimeter.”
b. miljöbeskrivningar tex
“Eftersom
tapeterna såg om möjligt värre ut där än någon annanstans och målningen på
fönster och dörrar var så gott som obefintlig trodde jag först att hon
skämtade, men det gjorde hon tydligen inte, och när jag tittade närmare efter
såg jag också att det var ett vackert rum, lagom i proportionerna och med en
trevlig öppen spis på ena långväggen och inbyggda bokhyllor. Och så var det
utsikten! Aftonsolen flödade in genom fönstren, och där utanför låg parken med
sina åldriga träd, vilkas grenverk avtecknade sig klart och skarpt mot himlen.
Längst borta mellan träden kunde man skymta en sjö, där stora isflak seglade
omkring.”
6.
Jag har tränat på att sätta ihop mina
delar och har börjat sätta ihop en hel novell
7.
Jag har läst den nya instruktionen vi fick
den 22 oktober och skriv en hel novell utifrån det jag har lärt mig kring hur
man skriver en novell
Därför skriver vi noveller
I kunskapskraven i läroplanen står det att eleverna ska kunna skriva
berättande texter utifrån den textens struktur (dramaturgi) och att eleven ska
kunna använda gestaltande beskrivningar i sin text. Det betyder att eleven ska
kunna skriva noveller utifrån dess korrekta uppbyggnad och att de ska kunna
beskriva personer och miljön omkring dem.
Inlämning:
Inga inlämningar. Endast novellskrivning v 37.
Bedömning
Koppling till uppgiften
|
Eleven
följer instruktionen.
|
Eleven
följer instruktionen.
|
Eleven
följer instruktionen.
|
Innehåll
|
Eleven
skriver en novell med enkla gestaltande beskrivningar av t.ex. miljö och
personer samt enkla berättargrepp.
|
Eleven
skriver en novell med utvecklade gestaltande beskrivningar av t.ex. miljö och
personer samt utvecklade berättargrepp.
|
Eleven
skriver en novell med välutvecklade gestaltande beskrivningar av t.ex. miljö
och personer samt välutvecklade berättargrepp.
|
Struktur
|
Novellens
dramaturgi är enkel. Novellen är i huvudsak sammanhängande och begriplig.
Textbindningen är enkel.
|
Novellens
dramaturgi är relativt komplex. Novellen är sammanhängande och strukturen är
tydligt urskiljbar, t.ex. genom styckeindelning, styckemarkering, inledning,
avslutning och rubrik. Textbindningen är utvecklad.
|
Novellens
dramaturgi är relativt komplex. Novellen är sammanhängande och
välstrukturerad, t.ex. genom en konsekvent genomförd styckeindelning och
styckemarkering samt effektiv inledning och avslutning och rubrik..
Textbindningen är välutvecklad
|
Språk och stil
|
Ordvalet
är enkelt. Meningsbyggnaden fungerar i huvudsak. Tempusbruket stör inte
förståelsen av novellen.
|
Ordvalet
är varierat och passar innehållet i novellen. Meningsbyggnaden är varierad
och relativt väl fungerande. Tempus används på ett riktigt sätt i större
delen av novellen.
|
Ordvalet
är träffande, varierat och specifikt och passar innehållet i novellen väl.
Meningsbyggnaden är varierad och väl fungerande. Tempus används på ett
riktigt sätt.
|
Skrivregler
|
Eleven
följer i huvudsak skriftspråkets normer för skiljetecken och stavning.
|
Eleven
följer relativt väl skriftspråkets normer för skiljetecken och stavning.
|
Eleven
följer väl skriftspråkets normer för skiljetecken och stavning.
|
Exempelnovell
Ny tid
De tunga kyrkdörrarna knarrade bakom honom. Han såg upp mot himmelen och
lät solen smeka de brunbrända kinderna. Han ryckte till när en hand tog ett
hårt tag om hans axel. Kramade den. Nästan krampaktigt. En tår letade sig upp i
de ljusblå ögonen. “Det är över nu! Hör du det?! Det är äntligen över!”
Jonas hade stått framför spegeln länge den morgonen. Försökt att kamma det
sandréfärgade korta håret så gott han kunde, men det ville aldrig ligga på
plats - hur mkt gelé och spray man än smetade i. Pappa hade hämtat kostymen
från kem dagen innan. Nu låg den prydligt på den bäddade sängen i ett annars
stökigt rum.
Det syntes tydligt att det var en tonåring som bodde här. En som inte
brydde sig så mkt om vad andra tänkte och tyckte. Som slängde tomburkar på golvet
och kastade snusprillorna utanför sopkorgen. Men det var annorlunda nu. Det
skulle bli skillnad. Han visste det. Återigen slängde han en blick på den
svarta kostymen.
Hans pappa stod redan med kaffekoppen i handen. Den mörka slipsen hängde
som en tunga under hakan och han blängde på honom med den där barska blicken
som bara han kunde göra. Han visste att han skulle bli lika stor som sin far en
dag. Lika uppseendeväckande. Lika respektingivande. Han såg ner på de
fortfarande pojkaktiga, taniga armarna. Vad hade han gjort för att förtjäna det
här? Han hade dragit på det länge nog. Han drog på sig kläderna och vågade
titta upp på sin far under luggen som med en godkännande nick lät honom kliva
ut genom ytterdörren och in i den silverfärgade Mercan på uppfarten.
Svetten rann i nacken och han var tvungen att använda den blårandiga
näsduken han hade nedstoppad i kavajfickan för att inte drunkna. Med långsamma
steg klev han fram genom kyrkgången. Han svalde hårt. Blundade. När han kände
den fasta handen i sin tittade han upp. Han kände de välmanikyrerade naglarna
mot huden. Kände hur handen trycktes hårt, men ändå mjukt. Välvilligt. Som
någon som var stolt.
Hon följde honom ut ur kyrka. Såg honom le upp mot solen. Se bekymren rinna
av honom i en flod av välbehag. “Det är över nu! Du klarade det. Jag visste att
det skulle bli något av dig!”
Han såg på sin far. Han log ett stolt leende. “Nu har du sommaren framför
dig. Sedan är det gymansiet grabben. Du klarade det!”